lördag 8 oktober 2011

Merve Gultekin

Jag vet att vi vandra åt varsitt håll men bebis om vi så väl tappar kontakten så vill jag att du ska säkert veta att du har en evig plats i mitt hjärta.Förlåt för alla slag du fick tar ifrån mig, jag fann inget annat sätt att hantera det som hände då. Jag vill tacka dig att du hjälpte mig genom livet. Du tog mig ifrån min mardröm. Ingen annan har jag hjälpt så mycket som du.
Du tog mina ord på allvar och kom till platsen även att dt var en svår resa. Vår gemensam låt spelas nu. Känns som att tårarna fällers inombords.
Jag saknar dig och jag älskar dig Merve Gultekin <3

Gud

Jag förnekar inte gud. Jag tro bara inte på den uppfattningen vi människor har fått av gud. Om gud är en gubbe med långt grått skägg så borde han nog ha slått värdsrekordet i guniess rekord bok om äldsta levande människa. 2011 år. Jag får gratulera dig isånafall gud.

Om det finns en gud så tro jag knappast att gud är en levande varelse mer än ett hopp inför människan. Jag tro människan ha skapat gud och inte tvärtom. Jag tro vi skapade honom som ett slags stöd, överlevnadssak...

Jag säger inte att gud inte är existerar, Jag säger bara att gud inte är en uppmålad gubbe på väggen. Gud är isånafall ett "hopp" skulle jag tro. Detta är som sagt min personliga årsikt. Men visst så sitter jag & ber till "gud" ibland, men jag skulle ber kalla det att jag ber till det som finns är över oss.

Bye~

söndag 25 september 2011

Samspelat - rädslan att bli sårad.

Det är bara ett skämt, det är bara ett skämt, det är bara ett skämt.
Manja...? Ryck upp dig! Hon driver bara med dig.
Okejokej, jag spela med. Dehär är bara en lek, hon kan inte såra dig.
Det finns inga riktiga känslor, det finns inget äkta skratt, allt
är bara fejk. Det vet du Manja. Hon älskar inte dig, du är hennes
tidsfördriv. Fattar du det?  Jag fattarjagfattar... Låt det det inte gå över styr.

Jag ska försöka...

lördag 24 september 2011

Jag kan inte dölja något för dig

Jag faller bit för bit. Du sliter mig isär samtidigt som skrattet ekar.
Gör du detta för er kärlek/ din vilja eller för att ser mig sårad?
Du har blivit så annorlunda & jag undra vad gjorde jag för fel?
Varför kunde du inte älska mig så som du älska henne?
Varför gav du mig inte yttligare en chans innan du släppte taget
helt. Är det sant det du säger att du verkligen älskar henne?
Det är bara jag, ingen annan som märke hur jag faller.
Det som skrämmer mig är att du ser igenom min fasad.

NoMusicNoLife - You can´t break a broken heart.

http://www.youtube.com/user/kakann14?feature=mhee#p/f/38/oft35uIjeGU

Vi befann oss i ett kallt mörker.

Himlen var aldrig stjärnklar dem nätterna vi höll varandra i hand.
När du låg vid min sida och jag kände dina hjärtslag
det var bara i mörkret som du förtrollade mig.
Solen sken inte på samma sätt som den gör utan dig.
Strålarna kom aldrig åt vårat håll, där vi gick var det skugga.
Alla gångerna vi skrattade tillsammans, det var dem stunderna
vi befann oss i ett ensamt rum där skrattet länge ekade.
Ända sen du lämnade mig har allting blivit så klart, så tydligt.
Det jag inte reagerade på då var att allt vi gjorde tillsammans var så falskt.

fredag 23 september 2011

Steget innanför tröskeln.

Jag minns min rädsla, min panik, mina tårar i förtvivlan över vad som skulle hända när jag steg innanför tröskeln.
Dem dagarna jag skrek men ingen visste varför... Jag föll men ingen såg... allt dem kom åt var att jag var olik
dem andra i klassen. Jag var "speciell"... men då visste jag inte vad det ordet innebörde.
Ingen sa något, alla spelade med i spelet. i ett spel utan regler eller gränser. Ett evighet spel men som kunde sluta hur som helst. Fast jag skrek så var de ingen som fattade. Ingen som såg, ingen som visste.
(jag var inte som alla andra) det visste jag. Jag var utanför. Dels mina svårigheter som gjorde att jag inte klarade
av sociala samanhangs spel. Jag kunde inte arbeta i grupp, kraven var för höga smärtan var för stor.
Men ingen. ingen visste vad min rädsla innebar att ta steget innanför tröskeln.