Himlen var aldrig stjärnklar dem nätterna vi höll varandra i hand.
När du låg vid min sida och jag kände dina hjärtslag
det var bara i mörkret som du förtrollade mig.
Solen sken inte på samma sätt som den gör utan dig.
Strålarna kom aldrig åt vårat håll, där vi gick var det skugga.
Alla gångerna vi skrattade tillsammans, det var dem stunderna
vi befann oss i ett ensamt rum där skrattet länge ekade.
Ända sen du lämnade mig har allting blivit så klart, så tydligt.
Det jag inte reagerade på då var att allt vi gjorde tillsammans var så falskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar