Jag faller bit för bit. Du sliter mig isär samtidigt som skrattet ekar.
Gör du detta för er kärlek/ din vilja eller för att ser mig sårad?
Du har blivit så annorlunda & jag undra vad gjorde jag för fel?
Varför kunde du inte älska mig så som du älska henne?
Varför gav du mig inte yttligare en chans innan du släppte taget
helt. Är det sant det du säger att du verkligen älskar henne?
Det är bara jag, ingen annan som märke hur jag faller.
Det som skrämmer mig är att du ser igenom min fasad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar