Det är bara ett skämt, det är bara ett skämt, det är bara ett skämt.
Manja...? Ryck upp dig! Hon driver bara med dig.
Okejokej, jag spela med. Dehär är bara en lek, hon kan inte såra dig.
Det finns inga riktiga känslor, det finns inget äkta skratt, allt
är bara fejk. Det vet du Manja. Hon älskar inte dig, du är hennes
tidsfördriv. Fattar du det? Jag fattarjagfattar... Låt det det inte gå över styr.
Jag ska försöka...
söndag 25 september 2011
lördag 24 september 2011
Jag kan inte dölja något för dig
Jag faller bit för bit. Du sliter mig isär samtidigt som skrattet ekar.
Gör du detta för er kärlek/ din vilja eller för att ser mig sårad?
Du har blivit så annorlunda & jag undra vad gjorde jag för fel?
Varför kunde du inte älska mig så som du älska henne?
Varför gav du mig inte yttligare en chans innan du släppte taget
helt. Är det sant det du säger att du verkligen älskar henne?
Det är bara jag, ingen annan som märke hur jag faller.
Det som skrämmer mig är att du ser igenom min fasad.
Gör du detta för er kärlek/ din vilja eller för att ser mig sårad?
Du har blivit så annorlunda & jag undra vad gjorde jag för fel?
Varför kunde du inte älska mig så som du älska henne?
Varför gav du mig inte yttligare en chans innan du släppte taget
helt. Är det sant det du säger att du verkligen älskar henne?
Det är bara jag, ingen annan som märke hur jag faller.
Det som skrämmer mig är att du ser igenom min fasad.
Vi befann oss i ett kallt mörker.
Himlen var aldrig stjärnklar dem nätterna vi höll varandra i hand.
När du låg vid min sida och jag kände dina hjärtslag
det var bara i mörkret som du förtrollade mig.
Solen sken inte på samma sätt som den gör utan dig.
Strålarna kom aldrig åt vårat håll, där vi gick var det skugga.
Alla gångerna vi skrattade tillsammans, det var dem stunderna
vi befann oss i ett ensamt rum där skrattet länge ekade.
Ända sen du lämnade mig har allting blivit så klart, så tydligt.
Det jag inte reagerade på då var att allt vi gjorde tillsammans var så falskt.
När du låg vid min sida och jag kände dina hjärtslag
det var bara i mörkret som du förtrollade mig.
Solen sken inte på samma sätt som den gör utan dig.
Strålarna kom aldrig åt vårat håll, där vi gick var det skugga.
Alla gångerna vi skrattade tillsammans, det var dem stunderna
vi befann oss i ett ensamt rum där skrattet länge ekade.
Ända sen du lämnade mig har allting blivit så klart, så tydligt.
Det jag inte reagerade på då var att allt vi gjorde tillsammans var så falskt.
fredag 23 september 2011
Steget innanför tröskeln.
Jag minns min rädsla, min panik, mina tårar i förtvivlan över vad som skulle hända när jag steg innanför tröskeln.
Dem dagarna jag skrek men ingen visste varför... Jag föll men ingen såg... allt dem kom åt var att jag var olik
dem andra i klassen. Jag var "speciell"... men då visste jag inte vad det ordet innebörde.
Ingen sa något, alla spelade med i spelet. i ett spel utan regler eller gränser. Ett evighet spel men som kunde sluta hur som helst. Fast jag skrek så var de ingen som fattade. Ingen som såg, ingen som visste.
(jag var inte som alla andra) det visste jag. Jag var utanför. Dels mina svårigheter som gjorde att jag inte klarade
av sociala samanhangs spel. Jag kunde inte arbeta i grupp, kraven var för höga smärtan var för stor.
Men ingen. ingen visste vad min rädsla innebar att ta steget innanför tröskeln.
Dem dagarna jag skrek men ingen visste varför... Jag föll men ingen såg... allt dem kom åt var att jag var olik
dem andra i klassen. Jag var "speciell"... men då visste jag inte vad det ordet innebörde.
Ingen sa något, alla spelade med i spelet. i ett spel utan regler eller gränser. Ett evighet spel men som kunde sluta hur som helst. Fast jag skrek så var de ingen som fattade. Ingen som såg, ingen som visste.
(jag var inte som alla andra) det visste jag. Jag var utanför. Dels mina svårigheter som gjorde att jag inte klarade
av sociala samanhangs spel. Jag kunde inte arbeta i grupp, kraven var för höga smärtan var för stor.
Men ingen. ingen visste vad min rädsla innebar att ta steget innanför tröskeln.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)